Liten Sandra...

Pappa postade en bild på Facebook här om dagen, tror att jag är ca 3,5 år gammal när bilden togs... Hade definitivt mer rosa då än vad jag har nu!
.
Söt bild iallafall =)
.
/S

Ensamvarg eller flockdjur?

Jag har funderat litegrann på vilken typ av person jag egentligen är... Ensamvarg eller flockdjur. Tidigare har jag alltid sett mig själv som en liten ensamvarg, kanske inte en som söker ensamheten, men en som trivs i tystnad och att vara själv ett tag. Jag klarar mig, behöver inte ha folk jämt som pratar, gör saker eller underhåller mig. Jag är bra på att bara umgås med mig själv, kanske lite musik, en bok, eller utsikt över havet en kväll med några måsar som enda sällskap. Jag har alltid tyckt om det, och kommer nog alltid att fortsätta tycka om det.

Nu har jag varit sambo i lite över en månad, och nu har jag funderat ännu mer på det här. Kan man var både ensamvarg och flockdjur?

Jag har under den senaste månaden märkt hur skönt det är att ha ett eget hem, att ha flyttat hemifrån och sköta mitt. Vad jag också märkt är hur tråkigt jag tycker det är att vara ensam i lägenheten. Att laga mat till sig själv, vilket jag knappt inte ens gjort än. Att vara ensam helt enkelt. Jag är så glad att vara två, att bo tillsammans med någon. Att jag inte flyttade från familjen med tillhörande sällskap nästan dygnet runt till en egen lägenhet där jag bara har mig själv, datorn och radion att umgås med. Jag är väldigt glad att vi faktiskt är två. Jag vet inte om jag hade fixat att laga bra, god och nyttig mat till bara mig varje dag, lägga mig före midnatt och ha ett rent, städat och snyggt hem på det sätt vi har nu.

Detta till trots är fortfarande ensamheten något jag värdesätter enormt mycket. Jag tror att man måste vara ensam ibland, för att tänka mer på vad man har när man inte är ensam och för att inte trötta ut sig själv. Att hela tiden umgås med folk tror jag tröttar ut en på ett sätt man inte tänker på. Att bo tillsammans med någon och umgås med den här personen hela tiden är påfrestande det också, speciellt om man inte växt upp tillsammans som man gjort med sin familj. Man blir trött av det, trots att man knappt märker av det. Även om samboskapet är något man längtat efter så är det nästan som att flytta ihop med en helt ny person, trots att vi nu känt varandra i lite över fyra år. Jag älskar att vara sambo, och jag älskar hela den här situationen, men det är lite som att lära känna varandra på nytt, vilket är påfrestande och lite uttröttande.

Att vara själv en måndagskväll från sex till halv elva är ju inte speciellt kul, iallafall om man inte gör något av det. Att uppskatta ensamheten och värdesätta den tror jag är viktigt, att inte känna att man blir lämnad själv och inte har något att göra och börjar tycka synd som sig själv. Istället känna att man tar hand om sig själv, gör något av tiden, så att man inte bara sitter av den och tycker att det är så hemskt tråkigt att vara hemma och inte ha någon att umgås med eller något att göra

Just nu är jag på konferens i Katrineholm med en av styrelserna jag är med i. Jag är inte ensam här, men jag är här själv, utan sambo. Jag gör något eget, någonting ensam. Det är väldigt skönt på flera sätt. Jag umgås med människor som inspirerar mig och gör mig glad. Jag är borta från hemmet en helg och byter miljö för en kort stund. Jag är själv ett tag för att sedan ha mer krafter till tvåsamheten igen. Att vara ifrån varandra lite är bara nyttigt tror jag. Att vara ifrån varandra ger ju lite tid till att faktiskt sakna igen, vilket antagligen inte hinns med så ofta när man bor ihop...

Om man nu ska knyta ihop alla tankar jag har om att vara själv, ensam, sakna och vara sambo, så tror jag inte att man är antingen ett flockdjur eller en ensamvarg. Jag tror att man är både och, man behöver lite av varje för att må riktigt bra, så är det för mig iallafall.

I natt sover jag ensam för första gången på över en månad. Vad skönt det ska bli!

/S - Även flockdjur är ensamvargar ibland...





(Vill bara tillägga några saker... Jag älskar att vara sambo, och vi har det hur bra som helst. Texten syftar inte heller till att lägga värderingar eller skillnader mellan begreppen själv och ensam som jag läst om på flera ställen. Inte heller handlar det om någon sorts egoboost, eller att hjälpa sig själv, det är jag inte alls bra på. Det är inte det den här texten handlar om. Den handlar om att vara ensam. Eller själv. Och sambo/hemmaboende.)

Måndag, migrän och snuva...

Vilken dag... Känner mig som världens klumpigaste och sjukaste typ. Precis efter middagen, vid fem, får jag världens huvudvärk och typ migrän, kan verkligen inte sitta vid datorn, eller i ljuset över huvudtaget. Lade mig och vilade/sov fram till halv sju och nu sitter jag supersnuvig i soffan och förbereder mig för att gå och handla lite... Behöver diskmedel, kyckling, yoghurt och mjölk bla. Hade varit skönt att få det gjort, samtidigt som vi har en stor disk som väntar här hemma, samt lite dammsugning att göra i morgon. Men that's life när man flyttat antar jag.

Hoppas på en bättre dag imorgon!

/S

Fyra år senare...


Igår var det fyra år sedan jag och Henrik träffades! Tänk att tiden har gått så fort... Fyra år sedan vi träffades på den där maskeradfesten, han som spartan och jag som pirat, och nu fyra år senare är vi still going strong och har flyttat ihop och blivit sambos! Känns fortfarande väldigt bra!

/S

Framsida på hemsida!


Detta är vad man får syn på när man ger sig in på RUM:s hemsida... Gissa om jag blev förvånad? Inte varje dag som man ser sig själv på framsidan av en hemsida! Jag är nämligen en av fyra som går RUM:s spetsutbildning (en ledarskapsutbildning gör unga distriktsledamöter, just nu är vi nio stycken i programmet) som har blivit vald till ordförande i sitt distrikt! Därför står det om mig på hemsidan, och nästa medlemstidning, Rum'ba. Kul, spännande och lite läskigt! Häftigt att få vara lite av en frontfigur också!

Vill ni läsa mer, gör det här!

/S

Jag flyttar imorgon.

Konstigt. Hela dagen imorgon kommer att gå åt till att flytta saker ifrån Partille och Backatorp till Kviberg, till en lägenhet där jag och Henrik kommer att bo tillsammans. Väldigt konstigt. Jag kommer inte att bo här mer. Nu flyttar jag hemifrån... Det känns också väldigt skönt och befriande. Imorgon smäller det!

/S

Fullt upp!





Två bilder från flyttkaoset som just nu råder här hemma... Man hinner verkligen samla på sig en massa saker på nästan 22 år! Som tur är så slänger jag en hel del och lite hamnar på vinden här i Partille. Jag har sjukt mycket grejer alltså... Lite jobbigt så här i flytt-tider!

Dags att fortsätta antar jag...

/S

Sista helgen...

Sista söndagen, rent av sista helgen hemma som hemmaboende... Känns skrämmande och spännande och befriande på ett sätt. Samtidigt som jag givetvis kommer få fullt upp med allt som att bo själv innebär, så kommer mycket annat att gå så mycket lättare. Det behövs inte en massa planering innan jag och Henke ska ses, med var vi ska vara, om det behövs bil, och vilka kläder som kan tänkas behöva tas med. Nu låter det som om vi bor typ 50 mil ifrån varandra, men vissa saker är jobbiga nog i två olika delar av Göteborg. Smink som ska med, papper hit och dit och eventuella träningskläder... Tänk att ha allt på ett ställe, ha 10 minuter in till stan med spårvagnen och kunna sköta sig själv lite. Ja, det ska vekligen bli skönt det här. Rent av lite befriande...

/S

Blivande sambo♥


Tänk att vi ska bli sambos...
Det känns läskigt, spännande, nervöst, roligt och alldeles alldeles underbart!

/S

Back on track

Jag har sedan i söndags kväll legat helt däckad i vinterkräksjukan, med efterföljande feber och utmattning. Nu är jag frisk igen, men det var verkligen jobbigt. Det är hemskt att känna sig så slut och tom på energi att man inte orkar någonting alls. Just nu kämpar jag för att försöka klara av tentan jag har imorgon, som jag missade några av de viktigaste pluggdagarna till... Gör mitt bästa och hoppas att jag klarar den ändå, annars har jag en giltig anledning till att faila känner jag.

Nu är det dags att göra sig klar och sova lite inför dagens prövning.

/S

110226



Vintern håller fortfarande sitt grepp om Göteborg, trots att februari snart är till ända. Just nu finns det inget jag längtar efter mer än våren. Kanske att flytta in i och för sig, men det är är en annan sak... Tänk när solen lyser, det blir varmare och blommorna tittar upp. Underbart!

/S






Vår fjärde alla hjärtans dag. Vi har snart fyra hela år tillsammans, och det firar vi med att bli sambos.
Underbart♥

/S

LÄGENHET!

För jag har fått en lägenhet!

Idag var ju dagen vi skulle få besked om vi fått någon av lägenheterna vi sökt eller inte. Det var en nervös helg, när jag inte vågade hoppas allt för mycket, och idag gällde det. Gick och satte igång datorn hos Henrik och lite pirriga kollade vi in min mail...

VI FICK DEN!!!

Inte nog med att vi fick oss en lägenhet, vi fick den vi verkligen ville ha! Den stora, på Lilla Regementsvägen 8 i Kviberg. Den 1 april blir den ledig, och den 2-3 april är en helg, så då blir det nog inflyttning!

Hur spännande som helst! Äntligen en egen lägenhet, och jag ska bli sambo!


Här ska vi bo!


Vi har fönster mot baksidan, mot spårvagnarna...

/S

RSS 2.0