Tankar framåt natten...

I slutet på sommaren kommer jag ihåg att jag inför vissa klagade på att om man pratar mycket i telefon med en person så blir det mest en röst man känner igen, man får liksom inget konkret ansikte eller en person kopplad till rösten. Det låter lite skumt, men det är så... Man inser på något sätt inte att det är en person som lever ett eget liv på andra sidan tråden, man tror nästan att personen bara finns då man hör rösten. Visst, man VET självklart att det inte är så, men man får den känslan. Usch, det låter som en massa patetiskt nonsens... Det jag vill komma fram till är iallafall att det är ännu värre med msn. Det känns nästan som om det skulle kunna vara en dator som sitter och skriver till en. Allt blir så opersonligt på msn, men det är väl i och för sig ett välkänt faktum.

Ändå blir man alldeles varm och nervös då man ser en viss person logga in och man skulle trots allt inte vilja vara utan allt det där när allt kommer omkring. Även om det inte alltid funkar som det ska och det ofta händer att man blir besviken.

Undrar om jag verkligen kom fram till något...

Love
/S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0