Strangershouse

Vad hände egentligen mellan oss?
Vi som var varandra så nära så länge.
Vi som var så bra vänner var plötsligt som främlingar.
Vi som umgicks så ofta har nu inte umgåtts på nästan tre år.
Vi som pratade så ofta har nu inte pratat på nästan tre år.
Vi som sågs varje dag har knappt alls setts på nästan tre år.
Om jag sett dig har jag vänt ryggen till. Inte velat att du skulle se mig. Jag känner inte igen dig längre.
Om vi skulle mötas skulle jag inte känna dig längre.
Vi som var så tajta, vi känner inte varandra längre.
Tycker egentligen att det var mest ditt fel, men ändå får jag dåligt samvete då jag blir påmind om dig...
Jag ser dig på bilder och undrar om du någonsin tänker på mig numera.
Jag kollar på dina bilder för att se hur du lever ditt liv. Jag skäms nästan att jag gör det.
Kollar på bilder för att se vad du har för dig. Pratar med vänner och frågar om de hör av dig.
Noga med att aldrig avslöja att det är jag. Du ska inte få veta att jag undrar.
Vågar inte stå för det, men ändå kan jag inte släppa dig helt.
Hör om dig ryktesvägen, och oftast är jag inte avundsjuk. Hör om dig och skakar på huvudet.
Vet att du och jag skulle kunna umgås med samma människor. Inför varje gång jag träffar dessa människor hoppas jag att du inte ska vara där. Vill slippa en konfrontation. Orkar inte mötas.
Hur blir det på lördag? möjligheten finns. Hoppas jag slipper. Det blir lättast så.

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, vad skulle jag göra annorlunda då?
Kanske ringa då du bara försvann.
Kanske maila då du bara försvann.
Kanske sms:a och höra vad som hände då du bara försvann.
Du försvann utan ett ord till mig.
Bara försvann. Utan ett enda ord.
Ett ord och jag hade förstått och accepterat, men inte.
Du gav mig inte chansen, då blev det som det blev.

Jag funderar på om du någonsin tänker på mig?
Tänker på den tid som varit?
Tänker på det vi hade, men som bara gick upp i rök?
Tänker på mig och får dåligt samvete?
Dåligt samvete för att du aldrig hörde av dig då? Aldrig hör av dig nu?
Hoppas nästan du har det. Varför ska du klara dig om inte jag gör det?

Jag tycker inte jag gjort något fel, men antagligen tycker du detsamma fast tvärt om. Alltid är man själv fri från skuld. Skulden är kanske min lika mycket, men jag tycker inte det.
Jag kanske borde gjort mer, då kanske det aldrig blivit så här.

Jag känner mig sviken, förstår du inte det?
Sviken av en vän.
Man får släppa och gå vidare. Glömma.
Det vi hade det var just något vi hade.
Det kanske inte var menat att finnas kvar. det kanske var dömt att misslyckas.
Det var något vi hade då. Men ändå. Det vore trevligt att veta att du lever.

Jag känner mig sviken, FÖRSTÅR DU INTE DET?