Strangershouse

Till att börja med måste jag berömma alla dessa bloggare som lämnar ut sig å mycket som de faktiskt gör när de skriver på nätet. Det kommer nog ta ett tag för mig att faktiskt vänja mig vid att det finns folk som läser det jag skriver, både sådana som jag känner och inte har en susning om vilka de är...  Man är ju inte speciellt privat när man bloggar, men det är antagligen det som är meningen med det hela kan jag tänka mig. Jag tycker i alla fall att det är modigt gjort! Nu kan jag ju då passa på att ge mig själv lite beröm för att jag vågar! När nu folk får reda på att bloggen finns kommer de komma ännu närmare mig och mitt  privatliv än vad de redan gör...
Jag funderar också lite på hur jag kommer att bli som bloggare. Kommer jag vara lika aktiv här som på andra ställen i cybervärlden? Kommer jag verkligen att hinna med det också? Jag vet ju inte riktigt vad som är roligast än, och det är det som är just roligast som kommer få mest tid av mig. Än så länge väger bloggandet faktiskt rätt tungt^^! Jaja, jag märker väl hur det går om ett tag.

Jag har märkt vilken perfektionist jag är när jag skriver, både här och på bilddagboken... Jag kan inte riktigt med att lämna stavfel eller andra fel som uppkommer när man skriver för fort i en text som kommer läsas av andra. Frågan är bara om det är bra eller dåligt? Jag vet inte.

Nu tog det tillfälligt slut på inspiration, men den kommer säkert åter senare, så jag skriver mer då!
Kramar/ Sandra