Strangershouse

Har länge tänkt på att skriva ett inlägg om hur det känns när vänskapen sätts på prov, då man inte längre har en självklar plats att umgås på längre. Då man vi själva måste ta ansvaret att inte tappa kontakten. Fy sjutton vad svårt det är. Läste iallafall Julias blogg förut och det träffade så rätt. Hon fångade det på pricken.

Kära vänner, nu rycker vi upp oss! Vi finns kvar, var och en på varsitt håll, men avstånd är inte värda att tappa kontakten för!

/S