Varför?

Varför måste jag vara så jäkla stolt? Inte ge mig först, inte visa mig först, inte vara mest, inte vara värst?
Varför är jag så rädd? För att vara för mycet, för lite, för på, för off, för nära, för långt bort...
VARFÖR???
Jag tror jag tänker för mycket.
Gör allt svårare än vad det är. Mer komplicerat.
Det blir bara värre då.
Man behöver inte göra det så svårt för sig, det blir så mycket svårare då.
Man tar det som det kommer och tar det som det är. Då blir det bra och man slipper fundera om man gör rätt och riktigt.
Konkret istället för abstrakt...
Jag inbillar mig nog bara. Så måste det vara. Tror jag. Vad finns det ens att inbilla sig? Ingenting!

Det får räcka för nu.
Pusshej /Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0