Strangershouse

Klockan är kvart i två. Jag hade lagt mig. Jag blev bara tvungen att starta om datorn. Tvungen att skriva ner tankarna som snurrar och inte lämnar mig någon ro innan de blivit nerpräntade. Skriva det som håller mig vaken. Vad det blir av det sen vet jag inte. Nu finns det utanför mig. Jag var bara tvungen. Få förklara mig. Även om du aldrig kommer få läsa det. Du eller någon annan. Vad vet jag. Det är en sak att lämna ut sig och en helt annan att lämna ut sitt innersta.

Klockan är mycket, den tickar obevekligt vidare, vare sig man vill eller inte. Tur är väl det. Det betyder ju att torsdagen närmar sig trots att den känns avlägsen nu. Torsdagen närmar sig. Tisdagen också, då jag får höra dig igen. Och det är ju det allt handlar om trots allt.

Klockan närmar sig kvart över två och likaså sovdags för min del. Imorgon är en ny dag. En söndag, sen väntar en välfylld vecka, ändå bara i väntan på torsdag. Mina tankar tog slut även den här natten. It's time.

/S