Strangershouse

Just den låten spelas här nu och ibland känns det verkligen som om jag är på väg. Kanske inte just nu, eller det beror på hur man ser det... Jag är väl alltid på väg, vem är inte det liksom... Jag gillar den låten, är man inte målmedveten innan, så blir man det efter att man har hört den. Jag har en del saker att ta upp, det är lika bra att börja direkt.

Varför bloggar jag egentligen? Jag vet inte riktigt. Det jag skriver håller inte hög kvalitet, och det är inte heller många som läser, iallafall inte vad jag vet. Jag skriver för att det är ett sätt att få ut vissa känslor, det är ett forum utan krav, man behöver inte specificiera vad man menar med det man skriver, det räcker att bara häva ur sig en massa. Sen finns det ju också givetvis en liten önskan att bli läst, och då speciellt av dem som sår en närmast. Jag fick senast igår höra att min käre pojkvän läst min blogg. Jag blev faktiskt lite förvånad, det trodde jag inte han gjorde, men det var trevligt. Jag bloggar ju inte så seriöst som många andra, det märker man ju, skriver kanske något inlägg i veckan, men när jag väl skriver så tycker jag att det är så roligt att jag inte förstår varför jag inte gör det mer.

Tittade just igenom hur mycket musik jag har har på min dator. Kom fram till att det är 1535 filer som totalt ligger på 5,32 gig. Det är faktiskt en hel del. (Jag snurrade till det för dig förut, det märkte jag nu. Jag hade helt fel^^)

Sen kom jag också ihåg ett citat från en låt med Martin Stenmarck som jag gillade mycket för ett tag sedan...
"Jag kan ta ett långt hårt straff, för alla stunder vi haft". Det är så sant, jag värdesätter varje liten stund vi får tillsammans och jag skulle göra nästan vad som helst för dig! Jag älskar dig. Tack för du finns där för mig alltid, även om jag klantar till det.

Jag kan faktiskt sitta uppe nu hur länge jag vill (nästan) för jag har faktiskt lov nu! Jag slipper gå upp senast kvart över sex för att gå mot bussen till skolan 06,55 och ha gympa som börjar klockan åtta. För er som inte vet det, så gympa klockan åtta en måndagmorgon suger riktigt mycket. I morgon kan jag dock sova så länge jag vill. Nästan, men det nästan räknas inte...

Ska boka bord på en restaurang i morgon också, jag och Henrik ska ut och äta på torsdag, då det är Alla hjärtans dag :) Det ska bli mysigt tycker jag...

Jag tror att de är dags att säga god natt nu... Det är ju trots allt en dag i morgon också.
Take Care //Sandra