Strangershouse

Jag är så glad att jag har den. Nu har jag bara en sida kvar i den jag för tillfället skriver i, så snart får jag börja om på nya blad. Jag har kommit in i en dagboksperiod i mitt liv just nu. Den 11 juni kom jag fram till att det var allt för länge sedan jag skrev dagbok, det kanske var dags att ta upp det igen. Så då gjorde jag det. Jag började skriva en massa och märkte då hur skönt det var att få ner de allra mest privata tankarna på pränt. Sedan den 11 juni har jag skrivit mycket. Jag räknade för ett tag sedan och jag tror att jag kom fram till att jag skrivit ungefär 55 sidor. Ungefär varannan dag har jag satt mig ner, slagit upp boken och börjat skriva. Ibland har det gått trögt och ibland har pennan bara flugit över bladen och varit svår att stoppa. Själv tycker jag att det är viktigt att inte ge upp de gånger det går lite trögare, det är de som gör att det istället går lättare en annan gång. Jag var nästan nära att ge upp nu i veckan. Jag hade verkligen jättesvårt för att sätta mig ner och skriva det jag kände mig tvungen att skriva om. Jag skjöt på det istället, men det gjorde det bara värre. När jag väl tog tag i det gick det mycket lättare än vad jag trodde att det skulle gå, det var så himla skönt att bara skriva! Jag kan känna mig tvungen att skriva ibland och då jag inte gör det får jag nästan dåligt samvete för att jag inte gör det. Det är inte bra. Nu skrev jag och det var så skönt. Pennan bara rann över pappret och dte var svårt att sluta. sex eller sju sidor blev det nog tillslut. Ikväll eller inatt, beroende på när jag kommer hem från bion skriver jag nog mitt sista inlägg i den gamla dagboken. Det kommer kännas lite svårt att den är slut, men samtidigt bra att börja på något nytt. Det känns spännande på något sätt. Som att börja på ett nytt kapitel. Får se när jag börjar använda den nya, det kanske blir i morgon eller kanske rent av direkt efter att jag avslutat den gamla. Det märker vi. Eller det märker JAG, för det är ju ingen annan som komemr få tillfälle att läsa min dagbok, så det mäker jag. Om någon skulle läsa min dagbok vet jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Såklart skulle jag bli fruktansvärt arg och besviken, men sen beror det faktiskt lite på vem det är som läser den, och vad de läser. Vissa ilägg är ju såklart mycker känsligare än andra. Vissa skulle jag kanske kunna låta vissa läsa redan nu, men andra skulle jag aldrig låta en själ läsa eller ens komma i närheten av, så privata är de. Det finns olika grader av privathet i min dagbok...

Jag är oerhört glad att jag har den, en som inte dömer det man skriver, gör och tänker. En som bara "lyssnar" och inte pratar och ifrågasätter. Den enda man behöver ta ansvar inför och skämmas för om man nu måste/behöver göra det är sig själv när man så småningom läser det man har skrivit. Själv är jag rätt dålig på att läsa om det jag skrev för ett tag sedan. Jag har läst vissa bitar, men långt ifrån allt. Det kommer nog en tid när jag läser allt, men det får vara för nu. Jag lämnar det som det är så läser jag det när jag verkligen känner för det istället.

Ha det bäst /Sandra